Ikväll skulle det egentligen bli 18 års fest för Olivia och Jenny i Smedstorp men jag har inte mått bra på hela dagen, men hoppades på att det skulle bli bättre in på dagen men nej, jag mår skit inu. Vet inte vad jag ska göra för att må bättre, jag finner ingen ork eller styrka, vill bara ligga under ett täcke och vara ensam. Hur kunde det bli såhär..

Ätit en bulle idag och jag är inte hungrig, vad är det för fel på mig. Jag vill må bra, njuta av livet och ha kul med mina underbara vänner, men mitt inre strejkar.

FAN!

Ingen bra dag idag. Önskar jag kunde somna om och vakna med en positiv inställning, men tror inte det går. Dagarna går men jag står kvar på samma plats. Precis som man kan göra en bloggpause skulle man kunna göra en pause i livet. Vet inte vad jag ska göra, finns inget att göra åt saken. Jag går runt och hoppas att du ska ändra ditt beslut, jag vill inte inse att du inte är min längre. Jag måste ta det steget och slappa dig, men det gör så ont.

Jag bygger upp en mur och försöker vara som vanligt när jag är bland männsikor, men när jag är ensam kommer allt fram. Förstår inte hur du kunde ge upp OSS. "det negativa tar över det positiva", jaha. Men jag är en del i det positiva och tar inte jag över avståndet. Tycker du det är jobbigare att behöva vara ifrån mig så länge för att träffa mig, nu har du valt en väg där du aldig kommer träffa mig igen. Jag vet att det är jobbigt med avståndet, men jag kämpade och gav inte upp. 

Jag är maktlös, min kropp värker inombords och jag vet inte vad jag ska göra för att lindra denna smärta. Önskar bara att jag kunde vara i din famn nu och du sa att detta bara var en stor fet mardröm.. men nej nu är det jag som drömmer mig iväg.

Detta är mitt liv, min verklighet och jag måste klara mig ur detta..